Gotland: Stenhusbyggande i Perioder

Byggnadsvårdsföreningens tidskrift Byggnadskultur publicerade i årets tredeje bilaga en kortare artikel skriven om den Gotländska byggnadstraditionen. 

Att sammanfatta en en byggnadstradition som sträcker sig in i forn tid och fortfarande är aktiv idag är inte den enklaste uppgiften. Men den togs på största allvar och här är den i sin helhet: 

När du tänker på en typsikt gotländsk byggnad så är det med största sannolikhet en vit stenbyggnad i två våningar täckt av ett brant enkupigt tegeltak som först dyker upp i huvudet. 
Men i praktiken är Gotland ett landskap där träbebyggelsen dominerat - stor tillgång på skog har gett träbyggnadstraditionen goda förutsättning. Även om det gotländska stenhusbyggandet var omfattande jämfört med andra områden i Europa, så var det inte den dominernade hustypen.

Visby innerstad kan uppfattas som en stenstad men merparten av de små husen i Visby är faktiskt reveterade bulhus, det vill säga putsade träbyggander med syfte att efterlikna stenhusen och för att  ge ökat brandskydd. 
Det finns två perioder i den gotländska byggnadstradtionen där stenbyggandet varit markant förekommande. Den första var under medeltiden då varje socken uppförde sin egen kyrka i sten, därtill byggdes försvarskastaler samt 250 andra profana byggnader. 

Den andra storhetstiden startade med kalkindustrin under andra delen av 1600-talet. Exporten av kalk från Gotland ökade kraftigt vilket medförde att kalkpatronerna hade råd att uppföra sina egna byggnader i sten. Det finns idag inte någon orörd byggnad kvar från den tiden men mest troligt är att det var enkelstugor till formen, kanske halvbyggningar (tvåvånings enkelstugor på gotländska). 
Det är den andra perioden av stenhusbyggande som ger oss bilden av det klassiska gotländska putsade stenhuset med tegelbeklätt sadeltak. 
Vad som också var bidragande var stenhusresolutionen år 1957 med vilken det gavs skattebefrielse i tjugo år för nya byggnader uppförda i sten. Men att överge träbebyggnadstradtionenen var en långsam process och mycket beroende av enskilda bönders tillgång på material. Vid brist på skog var övergången till sten mer naturlig. Det finns alltså en lokal variation i hur snabbt förändringen skedde och på vissa håll valde man att behålla sina träbyggnader. 

Byggnadstradtionen skiljer sig även åt inom Gotland, ett exempel är takens material och utformning. På södra och sydöstra delen av ön hara flistaken varit dominerande medan det på Fårö varit vanligt med agtak. 
Flistaken Förekom till aldra största del söderut trot att lika god materialtillgång fans lite varstans. Flisen kunde tillverkas av både kalk och sandsten. Flistaken är tunga och har flack lutning - det går relativt enkelt att läsa av om en byggnad tidigare varit täckt med flis just utifrån takets lutning och den ofta höga byggnadskroppen som fick kompensera. 

Ag är gräs, och som vilket grästak som helst krävs det en brant taklutning för att få optimal vattenavrinning. Att lägga agtak är ett tradtionellt hantverk som på sina håll ännu lever kvar. allra starkast på Fårö som fortfarande har ett täcktingslag (alltså takläggare) 

Tack för att du läste artikeln!

mvh Sandra Såger
Byggnadsantikvarie